Om att våga, att våga släppa det gamla livet som gett så mycket, som har format mig i grunden, som har älskat, givit så mycket liv, kärlek, trygghet, värme, stöd, som burit, tröstat, levt. Om att våga släppa vidare, ur kärlek, i kärlek, för kärleken. Släppa taget.
Vem är jag utan dig? Vem är du utan mig?
Jag släpper taget, om oss, om det gamla livet, och den jag då var.
Minnen, de virar jag in i de vackraste av siden, mjukt och ömt placerar jag dem nära hjärtat.
Sen faller jag, ner i sorg, jag känner den, den river, den hugger.
Så ligger vi där, du och jag, vi ligger kvar. Låter sorgen skölja igenom, gråter tills ögonen värker, sorgen har sköljt över för denna gång.
- Sorg gör ont, det gör så ursinnigt ont, jag är rädd, säger du.
- Jag vet, svarar jag, sorg gör ont.
Allra käraste du 