Så fick jag möta det jag var allra mest rädd för, att förlora någon jag älskar.
Rädslan för att bli bortvald och avvisad fick mig att försöka fly och stänga av.
Jag var inte redo, eller var det kanske det som stod i vägen för att våga mötas på riktigt, rädslan.
Kommer du älska mig när du ser vem jag egentligen är, med allt som finns inuti?
Att visa den delen av mig själv, den rädslan, nu kastades jag rakt in i den istället.
Det är aldrig bara blankt, tomt, även när det känns så, under det tomma finns något jag inte vågat se, vågat röra vid.
Allra käraste du 