Kanske är det dags nu, att släppa taget om skammen, om det som alltid hållits hemligt. Att släppa taget om det som aldrig var mitt att bära men som legat som en grå tung blöt kall filt över axlarna hela livet.
Kanske är det dags att bryta familjehemligheterna nu.
Att prata om det som aldrig fick sägas högt. Kanske är det dags nu.
Tystnaden.
Att prata om det jag aldrig vågat säga högt.
För att jag får, för att jag inte bara var en pjäs i ett skådespel, jag var högst verklig, en människa, ett barn, som räknades, precis lika mycket som alla andra.
Allra käraste du 