Allra käraste du

Livet, så mycket det verkar handla om att resa sig efter fallen, om och om igen.
Och fortsätta framåt.
Att landa i att den enda jag egentligen kan förlita mig på, är mig själv.
Om jag då inte ger upp, oavsett, så händer något i det.
När jag har klättrat upp ur fallet, inte mitt i.
För att kunna lita på mig själv behöver jag vara någon att lita på.
Ett självledarskap börjar växa fram.
Jag tänker att jag tar mig själv i handen, och så testar vi igen.
Hon och jag.