Om jag möter vargen nu,
så kommer jag inte bli rädd.
Det är snårigt, grenarna pekar åt olika håll.
Jag ska fram,
men är den här stigen verkligen gjord för att gå på?
Är någon stig det?
Jag trampar djupt ner i vattnet,
kängorna höll vattnet ute,
vilken tur.
Jag vet att han snart står där.
Att han står och tittar på mig.
- Är han farlig?
- ja, han kan vara det.
Är du närvarande i ditt eget liv?
Om jag saktar ner,
om jag blundar.
Kommer han stå bakom mig då?
- Vem?
- Vargen.
Kommer han smyga upp bakom mig,
bita mig i ryggen.
Jag blundar.
Fågelkvittret blir högre, ju djupare jag andas.
Tystnaden är vacker. Som att ljuden byter plats.
Det är som att skogen håller mig.
Där känner jag mig inte galen. Jag känner mig fri.
Tankarna äter inte upp mig.
Håll dig i fågelkvittret.