Du drömmer.
Du längtar ut.
Vad väntar du på?
– Jag väntar på ett godkännande.
– Du kommer aldrig få det.
– Är det jag själv som ska godkänna?
Är det jag som ska styra?
Hur gör man det?
– Vi gör det tillsammans,
säger jag.
– Vem pratar du med?
– Med dig!
Den som inte vågar.
Den som tror,
att hon inte får.
Hon som väntar,
på en varm hand.
På den mjuka blicken som säger:
”Jag tror på dig”.
Så hon kan ta ett steg.
Och ett till.
Och långsamt lämna buren
där hon hållit sig själv kvar.
Allra käraste du 