Vad skulle hända om jag mötte mina känslor som jag mötte dem hos någon jag älskar?
"Du är inte galen, du är rädd".
"Du är inte för mycket, du är känslig och det är vackert".
När känslorna tror att de inte får finnas, men finns där ändå tryckts de ner till ångest, och kommer sen ut i en sådan kraft.
Ilska förväxlas med sorg, som att det är svårt att ens veta vad man känner, och det blir som ett litet barn som står där och skriker.
Kärleken är snäll, den vill väl.
Rädslan känns som motsatsen, den är hård, den skriker, den får panik, den ser allt i svart eller vitt, den dömer, den tvivlar.
Allra käraste du 