Vad skulle hända om jag mötte mina känslor som jag möter dem hos någon jag älskar?
"Du är inte galen, du är rädd".
"Du är inte för mycket, du är känslig, och det är vackert".
När känslorna inte får finnas tryckts de ner till ångest.
Men de finns där ändå.
Och tillslut kommer de ut, med kraft.
Ilska förväxlas med sorg.
Då är det svårt att veta vad man känner.
Det blir som ett litet barn, som står där och skriker.
Kärleken är snäll.
Den vill väl.
Rädslan är något annat.
Den är hård.
Den skriker.
Den får panik.
Den ser allt i svart eller vitt.
Den dömer.
Den tvivlar.
Allra käraste du 