Den osynliga dansen kring elefanten
De där elefanterna som finns överallt, på arbetsplatser, i familjer, vänskapskretsar.
Vi tassar runt den,
som om den kunde bitas.
Kan den det?
Har den gjort det?
Elefanten är stor.
Den tar plats.
Och den färgar allt.
Som en gnutta svart kvar på penseln.
Sen pratar vi om vädret eller den nya bilen.
När elefanten är långt utom synhåll vågar vi vidröra dess existens.
Och elefanten dansar med, den blir en del av oss.
Tillslut når vi inte varandras händer mer, för elefanten tar all plats.
Vi glider längre och längre ifrån.
I undvikandet.
Vi är så rädda för att göra fel, säga fel, vara fel, men resultatet blir så ofta att vi inte gör något alls.
Så vi pratar om varandra, men så sällan med.
Elefanten och längtan efter mänsklig kontakt står på varandras motsatta sidor.
Allra käraste du 