Drömmarna, som om de jagar mig. Det är vargar som vill in och hundar som smiter ut. Som en strid ström av lärdomar, insikter, jag vaknar tröttare än kvällen innan. Överväldigad av natten, av livet, av det inre, av klarheten men ändå dimman.
Så lyser solen in genom gardinen. det blev morgon igen, det är vackert, snällt, håll i dig i det viskar något, håll dig i det vackra.
Livets meningslöshet har plötsligt blivit dess magi, och tvärtom. Min definition av magi har förändrats, det förvirrar mig. Allt byter skepnad. Som att skjuta hål på ett luftslott, poff så föll det, splittras mot marken. Kvar står jag, blottad rå och naken.
- Flyg! kraxar kråkan, flyg nu!
- Jag kan inte, jag vet inte hur man gör?
Den kraxige kråkan flaxade febrilt men vingarna var inte täta nog. Upp, upp, pang ner igen. Upp, upp, pang ner igen.
- Jag är inte redo.
- Då håller du dig, i andetaget, tills vingarna vuxit sig täta.
Allra käraste du 