Allra käraste du

Drömmarna, som om de jagar mig. 
Vargar som vill in och hundar som smiter ut. 
En strid ström av lärdomar, insikter.
 jag vaknar tröttare än kvällen innan. 
Överväldigad av natten,
av livet, av det inre.
Av klarheten och ändå, dimman. 

Så lyser solen in genom gardinen. 
Det blev morgon igen.
Det är vackert.
Snällt.
Håll i dig i det viskar något.
Håll dig i det vackra.


Livets meningslöshet har plötsligt blivit dess magi, 
Och tvärtom. 
Allt byter skepnad. 
Som att skjuta hål på ett luftslott, 
poff så föll det, 
splittras mot marken. 
Kvar står jag, blottad, rå.
 
- Flyg! kraxar kråkan.
 Flyg nu!
- Jag kan inte, jag vet inte hur man gör?
Den flaxar febrilt,
men vingarna är inte täta nog. 
Upp.
Upp.
Pang ner igen. 

- Jag är inte redo.

- Då håller du dig,
 i andetaget, 
tills vingarna vuxit sig täta.